Kaos å Kärlek

Inte lika kul va de ett dygn efter att jag blivit opererad... Dom hade tagit ben från höften på mig, vilket gjorde fruktansvärt ont så jag kunde inte vända mig själv i sängen, hade ju dessutom ett stort ihophäftad sår i ryggen. Fick heller inte använda handtaget som brukar hänga över sängen. I vilket fall så behövde jag med jämna mellanrum byta sida i sängen vilket jag inte klarade själv å jag brukade få en liten dos ketagan för att de inte skulle göra så ont att vända på mig och det var alltid en sköterska med å hjälpte mig runt. Denna gång bad jag om hjälp (hade försökt komma runt men fick så ont så tårarna rann) Sköterskan tittar bara på mig å säger att jag faktiskt måste försöka själv å att hon faktiskt inte tänker ge mig nått. Jag försöker fler ggr men de går bara inte jag klarar det inte, nu forsar det tårar, jag börjar se stjärnor och mår illa av smärtan som skär genom höften å ryggen. men åsna som jag är (envis sådan) tänker jag inte be en gång till om hjälp, jag lyckas på nått sätt ta mig upp ur sängen, hasar runt sängen med krampaktigt tag i sängen och kommer tillslut till andra sidan, det enda vettiga jag fick ur mig var när sköterskan frågeade om jag ville ha hjälp va :Du kunde hjälpt mig tidigare idiot nu vill jag inte ha din hjälp längre!  När jag väl kom ner i sängen var jag tydligen på väg svimma  för sköterskan sa oj då du har visst ganska ont e du på väg svimma du är väldigt blek! Jag ska hämta en liten dos i spruta å så får du säga till när du behöver hjälp så ska vi hjälpa dig vända. Gahhh de va ju de jag gjorde idiot muttra jag mellan mina  ihoppressade  tänder, hade då så ont så tyvärr fick jag inte upp munnen så jag kunde göra mig förstådd.